Pausar
Mellandagarna. Det är alltid en krypande känsla i kroppen när den 28e närmar sig, den 28e för 5 år sedan som lamslog våra liv. Den dagen och dagarna efteråt är som en dimma av chock och förträngning och jag har tänkt tagit tag i en bearbetning av det men jag hittar aldrig kraft nog till det.
Dock kommer detta årets 28e vara annorlunda, annorlunda för att vi just nu befinner oss hos Js föräldrar i Hälsingland där Js pappa kämpar mot det vidrigaste ❤️ denna förjävliga cancer! Ingen vet hur länge han orkar. Det var fint att få en kram av honom idag, det gör så ont i hjärtat av att se honom ligga i sin säng. Ofattbart och så jävla orättvist livet är...
Jag pausar här inne ett litet tag.
I'll be back ❤️
Fuckcancer
